PoMo och kampen om tiden

Ny krönika i dagens Flamman. Aningen esoterisk, men i sammanhanget fullt begriplig.

För en fullständig förståelse och genomgång av det som krönikan försöker skissa på 2.500 tecken, läs denna bok.

Vem undersöker undersökarna?
Vi lever i en tid när kulturen undersöker. Du kanske inte har tänkt på det. Men läs några kultursidor i tidningarna, bläddra i några specialmagasin, ratta in P1:s kulturprogram och du ska märka att undersöka (och tvillingordet utforska) – det är grejen.
Undersöka.
Ett vackert ord. Positivt. Det andas försiktighet och iakttagelse. Ödmjukhet. Vi kan se en inre bild av en kulturarbetare som tålmodig och vetgirig med vaken blick känner in, letar. Hon söker sig vidare för att få veta mera. Hon söker inte svar, hon söker insikt eller kunskap. Nöjer sig aldrig. Det ligger i undersökandets natur; vägen är målet.
Ett närapå zenbuddhistiskt hållning.
Undersöka antyder vidare en demokratisk läggning. Ömsom politisk, ömsom humanitär. Och med en befrielsepotential.
Allt går att undersöka. Allt går att förändra. Sådan är maximen. Den som undersöker det offentliga rummets sociala rörelsegeografi, till exempel, sår ett löfte om att en annan rörelse är möjlig. Om en platt demografi i det offentliga rummet.
Undersökandet har en hoppfullhet inbyggd. Men också en ständigt inställd reform. För undersöka är ett poststrukturellt ord. Mycket samtida. Ett ord som äntrar scenen när rädslan för att tala tydligt blivit norm. Ett kulturellt kodord som signalerar det för den kulturella klassens viktigaste kapitalet: medvetenhet. Eller vardagligt uttryckt: koll.
Att ha koll är att ha fattat vad det handlar om. Det vill säga, att urskilja sig från den okunniga massan, denna förslöande kraft som omöjliggör visionens drömrike här och nu.
Många använder säkert ordet för att få stipendier och en plats i solen. Inget ont i det. Alla har hyror att betala, egon som vill bli smekta. Men undersökandet har också en bevarande funktion. Att undersöka är att sätta ner foten men ända ha den i luften. Att verka radikal men förbli konform.
Undersökandet kan vara en progressiv handling, ett ärligt försök till förändring. Att inte vara bombsäker, att tvivla är gott. Vänsterns historiska tvärsäkerhet visar oss hur illa det annars kan gå. Men oftast är undersökandet, som vi ser det idag, en gest. En förklädnad. Eller om man så vill – ett kittlande pr-trick.
Undersöka? Javisst. Men inte i förändringens namn. För det är där bedrägeriet pågår. I löftet om en förändring. Undersökarna undersöker för att få vara aktuella, men samtidigt slippa det devalverande ställningstagandet. Att undersöka vad en mur gör med ett inmurat folk är inte detsamma som att säga att muren är fel. Det bara låter så.