Jag har sett min generations kreativaste hjärnor kollapsa

Det är för mycket. Det kan inte vara sant. Från och med nu är satir en omöjlig konstform. Nyspråk en otillräcklig liknelse. Lögn har förlorat sin innebörd. Det går helt enkelt inte med de vildaste av hjärnor att tänka sig fram till det här. 

Snälla säg att det här är ett språkmaterialistiskt situationistupptåg som vill undersöka vad själva språket som social konstruktion mäktar bära – innan det övergår i kolsmutsig vattenånga. 

(Här kom tipset ifrån. Så här ser verkligheten ut när pr-festen är över. För en skönlitterär vinkel på det hela, läs den här.)